19 mars 2024

Franskt modeunder

Tidlösa snitt och minimalistiska mönster är kännetecknande för A.P.C. Nu öppnar det franska modemärket butik i Bibliotekstan.

För Jean Touitou – grundare och creative director på A.P.C. – har mode blivit ett sätt att leva: det har aldrig varit en fråga om att orka driva det franska varumärket framåt, snarare har det franska varumärket drivit honom själv.

– Självmord har aldrig varit ett alternativ för mig, inte droger heller, så om du bestämmer dig för att fortsätta leva kan du lika gärna göra något som är intressant och lustfyllt varje dag av ditt liv, berättade han för sajten Tenue de Nîmes.

Han förklarar vidare.

– Annars kan det hända att man lockas tillbaka till det svarta hål som alltid tenderar att återkomma. Vissa personer har religion eller fotboll eller öl, det har inte jag, jag har mode.

Det hela är en inställning som inte bara gjort Jean Touitou till en inflytelserik designer – det har också gjort A.P.C. till ett av Frankrikes mest omtalade modemärken. Nu tar de ett nytt steg när de hösten 2023 öppnar sin första konceptbutik i Sverige. Här får vi vad vi förväntar oss: samma tidlösa snitt och minimalistiska mönster som positionerat A.P.C. i motsats till resten av modeindustrins pråliga överflöd. Ja, själva namnet – som är en förkortning för ”Atelier de Production et de Création” (”Produktion, hantverk och kreativitet”) summerar vad som ryms i modehusets DNA. Jean Touitou berättar att signaturlooken med slitstark japansk rådenim – tillverkad utan färgämnen – kom till av en slump.

– Jag hade inga stora besparingar så för att finansiera den första tiden med A.P.C. jobbade jag som ’spökdesigner’ för olika modehus. En dag bad jag en av deras modedesigners om råd kring hur man gör ett par jeans och tilldelades en rulle japansk denim. Jag fick inga instruktioner utom att sammanföra ytterfållen med en röd söm, förklarar Touitou på modemärkets sajt.

Han fortsätter.

– Så jag skapade jeansen helt utan att kunna koderna. Exempelvis finns det en regel om hur man beskär dem från midjan, det kände jag inte till och beskar dem i stället i linje med hur fibrerna vävts. Det var tydligen helt fel, men så gör vi fortfarande A.P.C.-jeansen.

Jean Touitou föddes i en judisk familj i Tunisien. Släkten verkade i läderindustrin och flyttade till Paris när han var nio år. Han studerade på École alsacienne följt av Sorbonne och började arbeta för Takada Kenzo 1977. 1985 tog han steget till Agnès b. innan han 1987 grundade A.P.C. Den första kollektionen hade inga etiketter, bara säsongen: Hiver 87. Ja, Jean Touitous denim-minimalism bröt ny modemark redan då. I dag minns han hur uppväxten formade honom.

– För mig är Tunisien ett förlorat paradis, sa han till The New Order Magazine. Barndomens paradis är något som ska förloras, men du förlorar något i dig själv när du lämnar ditt hemland.

Han influerades av Europas populärkultur redan under uppväxten i Nordafrika.

– Min pappa brukade resa till Sverige och Boston för sin garveriverksamhet. Han åkte till Simrishamn fyra gånger om året och även till Paris och brukade ta med sig musik hem från sina resor. Jag minns hur vi brukade lyssna på Rolling Stones Satisfaction på en 45-tumssingel hemma i Tunisien under 1960-talet.

Hösten 2023 öppnar A.P.C. inte bara en butik i Bibliotekstan: de släpper även en kollektion tillsammans med brittiska modemärket JW Andersson. Samarbetet beskrivs som ”En snabb och produktiv pingismatch” mellan modeskaparna. Inspirationen har hämtats från konstnären Joseph Beuys performance-konstverk ”I Like America and America Likes Me”. Vi ser allt från en klassisk duffel till tidlösa workwear-jackor i denim. En fråga återkommer: varför blev det mode som uttrycksätt för konstnärssjälen Jean Touitou?

– Det jag gillar mest med mode är att vi sysslar med skönhet på ett mindre plågat sätt än exempelvis en författare eller en målare, sa han till The New Order Magazine. När du är djupt inne i en kreativ process kan det vara väldigt kämpigt. Mode är motsatsen till de andra konsterna: det handlar om att utveckla konstnärliga idéer genom att skruva dem. Det är inte plågsamt, snarare glädjefyllt.